Snälla, snälla, snälla!

Mulberry tote bag   (see more leather handbags)

Jag började seriöst dreglar när jag såg Mulberrys Del Rey-väska (ja, inspirerad av Lana).
Den. Måste. Bli. Min.
Tänker spara och spara och spara så jag kan handla den (billigare?) i USA nästa höst.
Kostar 8000-10 000 kr.
Eller så önskar jag och Johan oss den i bröllopspresent.

Hej lilla katt.

Jag saknar dig.

Försöker stanna upp.

Tiden går för fort.
Men samtidigt längtar jag framåt. Ibland stannar jag upp och intalar mig själv att faktiskt njuta för stunden och inte bara längta till nästa lediga dag/den här lördagen/bröllopet/bröllopsresan.

Oerhört pretto, men sant.
Dagarna kommer så småningom i alla fall.
Tålamod, Johanna, tålamod.

På tal om jobbångest.

Nu rör livet på sig.
På måndag börjar jag en ny tjänst, som resurs, i Skärholmen-butiken utanför Stockholm.
Mer ansvar och nya utmaningar.

Känns så himla bra!

Surströmming...

Jag kräktes i munnen femton gånger och lite till utöver det...
Värsta lukten och smaken ever.
Som ett väl gött svettigt, anus gånger femtio.

Minst.



Om nån ba; prova surströmming.
Tacka nej.

Min mage är lite känslig.

I helgen ska jag äta surströmming för första gången.
Eller lukta på den först. Sen kanske jag äter. Eller kräks.
Vi får se helt enkelt.

Framtiden.

Jag har fått en jobb-identitetskris.
Vad gör jag med mitt jobb egentligen? Hur förbättrar jag världen?
Just nu - på inget sätt. Men jag vet att om jag jobbar mig uppåt sitter jag på ett av världens största klädföretag och därifrån kan man påverka mycket. Men orkar jag hålla ut så länge? Eller frågan är snarare - hur länge ska det ta tills jag kommer dit?
Orkar jag vänta?