Hösten kom nästan exakt vid den tidpunkt som vi gjorde slut. Löven faller bort och hatas av pendlande Stockholmare. I min backe till tunnelbanan är det också lövhalka. Men dit kommer ingen neonklädd arbetare och sopar. Precis som träden suger åt sig klorofyllen från löven och lagrar den över vintern tänker jag suga åt mig mina känslor och förvara dem i min stam tills det blir vår för mig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar