På en italiensk restaurang för några veckor sedan

"Alltså, känner ni varandra?" frågade servitören oss när vi hade betalat och strax skulle gå.

"Eh, ja", svarade vi. Vi hade ju ändå kommit till restaurangen tillsammans, ätit vid samma bord och samtalat utan problem.

"När ni kom in trodde jag först att ni var syskon eftersom ni är så lika, men sen förstod jag att ni inte var det", fortsatte han. "Men det blir väl så att när man bott länge tillsammans att man börjar likna varandra".

Här hade vi egentligen inget svar att komma med, speciellt med tanke på att vi egentligen bara hade träffats i två veckor.

"Det är ungefär som med tanter och att de börjar likna sina hundar", avslutade servitören med att säga.