torsdag 2 september 2010
En tanke likt ett blåmärke.
Mörk, ömmande. Så länge du inte rör märket, eller tänker tanken gör det inte ont. Men den finns alltid där. Innanför men ändå utanpå.
Jag hoppas att den bleknar snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar