Bruna lockar studsade mot den lilla flickans huvud när hon sprang fram över grusvägen. Hennes, en gång, vita sandaler var fläckade av gräs, lera och roligheter och i ena näven höll hon ett knippe liljekonvalj hon plockat åt sin mamma. Solen gassade över björktopparna och svalor sjöng sin sommarmelodi högt över flickans huvud.
På ängen bakom familjens hus la sig flickan till rätta i gräset. Huvudet fick vila på vänsterarmen och den högra handen kliade ett myggbett hon fått på knäet. En humla surrade förbi. Puffiga moln blev sagofigurer och två flygplan lämnade vita streck, som ärr, över himlen, innan hennes mamma hann ropa hem flickan. Hon reste sig snabbt, borstade bort den värsta smutsen och sprang hemåt igen.
Kvar i gräset låg liljekonvaljerna och slokade i eftermiddagsstrålarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar