Trött på mig själv - igen.

Det värsta med att jag känner mig så här nere är för att jag (antagligen) ska ha min mens om några dagar. Min pms har verkligen förvärrats rejält det senaste året. Jag började för tusan gråta nyss då jag läste att min nedstämdhet beror på "hormonnivåer och sånt".

Jag vill inte börja äta p-piller eller minipiller igen, för de funkade inte bra med min kropp. Så vad ska jag göra? Ska jag behöva krypa upp i fosterställning några dagar i månaden och gråta, tycka synd om mig själv och känna mig oälskad?

Det blir inte heller lättare av att jag är själv. Jag skulle behöva umgås, prata i telefonen eller få ett fint sms. (Nu började jag gråta för att jag inte fått ett sms på ett tag).

Ger upp det här.

Mår ändå inte bättre av att klaga.

Borde skämmas.

Nästa inlägg kommer att skrivas med ett bättre humör.