"Du ser så kär och glad ut, Johanna", sa min kollega A.
"Ja, men det är jag också", svarade jag.
"Det får du inte vara. Här ska alla vara bitterfittor som jag och A-K", fick jag höra.
Nej tack du, jag tänker minsann vara glad. Sen log jag resten av dagen bara för att irritera energiutsugarna.
Vid lunch ringde Rickard, en av mina bästa vänner från högstadiet. Han jobbar som säljare och pendlar till Stockholm ibland. Vissa kvällar sover han kvar i stan och vi har sen innan jul pratat om att ses när han väl sover kvar här. Så vi drack te hemma hos mig och catchade upp de fem år som gått sen vi sist sågs.
Annars har jag inga veckoplaner förrän i helgen då jag besöker Växjö igen. Jag känner på mig att tåget kommer gå som vanligt och att jag den här gången slipper komma en och en halv timme för sent.
Tiden är värdefull när jag träffar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar