I dag ringde han och berättade att jag inte kan bo kvar i lägenheten, ens en vecka. Och min skatteåterbäring kommer räcka till sexhundra Jenkatuggummin.
Det enda jag har att se fram emot är min Berlin-resa. Men inte ens den får jag njuta av att längta till eftersom det här helvetesjävlaskitlägenhetssökandet tar upp all min tankekraft. Måste dessutom försvara den så fort jag pratar med folk som jag behöver uppmuntran ifrån (läs: mamma och syster).
"Avboka resa", säger de.
Som fan heller att jag tänker. Bara tanken på resan får mig att må bra.
Jaha. Tack för den. Nu går jag och lägger mig ledsen igen.
2 kommentarer:
Ska vi kolla efter jobb i norge? =)
Haha, varför Norge? Jag tycker du och P kan flytta hit så kan jag bo hos er :)
Skicka en kommentar