Jag vandrade hem med tårdimma framför ögonen. Fan vad jag tyckte synd om mig själv just då. Och då blev jag bara arg på mig själv för att känna på det sättet. Nästan direkt när jag klivit in innanför dörren ringde Daniella mig och jag fick gråta lite mer och prata. Men nu har jag lugnat mig. Jag är så tacksam för mina värdefulla vänner..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar