Klockan har precis passerat tio och jag har redan hunnit med att storhandla och bråka med mamma. Att umgås så här länge med familjen påminner mig om varför det är så skönt att inte bo hemma längre. Jag älskar min mamma men ibland lägger hon sig i lite väl mycket. Speciellt när hon ska kommentera mina problem som jag dessutom redan är väl medveten om och har dåligt samvete över. Det räcker med att må dåligt över mitt liv utan att behöva känna mig som en dålig dotter också. Det är ju nu jag behöver deras hjälp som mest.
Åker hem från affären i tystnad.
Sen säger mamma förlåt, jag säger att det är lugnt och så äter vi macka tillsammans.
Men jag är fortfarande ledsen. Mamma drog upp alla problemen till ytan igen och nu kommer jag inte kunna släppa dem på hela dagen. Klump i halsen och magvärk.
Framtid, bostad, pengar och jobb. Jag har inte bara ett stort problem, utan fyra.
Och det känns så hemskt att sitta framför en datorn med tårar som rinner utan någon att prata med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar