Det känns fortfarande inte bättre

Jag trodde att ångesten skulle gått över lite grann efter natten. Att sova brukar dämpa diverse problemtankar för mig. Men i dag känns det hela lite värre faktiskt.

Må-illa-ångest.

Och jag brukar inte må så här dåligt. Jag brukar kunna se det ljusa i saker, att det finns en lösning på allt. Visst, det finns lösningar på mitt problem också, men de är inte så roliga. Jag vill till exempel inte behöva flytta hem till mamma och pappa igen, jag vill inte behöva hyra någons rum och jag vill inte heller flytta till Uppsala och pendla därifrån.

Jag har inget fast jobb utan vet inte ens hur jag ska arbeta nästa vecka. Kommer jag få tider överhuvudtaget?

Det skulle vara skönt att bara lägga mig ner på soffan och gråta tills allt gråt tagit slut. Till tårarna torkat och klumpen i magen krympt. Det är en jävla uppförsbacke jag ska ta mig an och jag vet inte om jag orkar...

Jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja.